När du inte är där, alltså här med mig så ser du inte mig. Du väntar till de här samtalen för att se och höra mig. Men jag är hela tiden där. För mig, för dig. Varför ser du inte mig?
Du är så stor, jag vet inte hur jag ska kunna ta in eller möta allt.

Jag kan vara liten, jag krymper när du inte ser mig.

Jag vill inte att du ska vara liten, jag vill att jag ska kunna se och möta.

Bara var. Öva på det. Det kommer kanske inte direkt. Andas de där extra andetagen. Stanna upp och se på oss, en och en. Vi vill inget annat.
Kanske undrar jag om det är värt ansträngningen? Vad kan jag förvänta mig?

Det är ju just det Tina, förvänta dig inget. Önska dig inget. Var med oss. Starta din dag med att vara med oss. Dela gemenskapen. Dela kärleken. Ansträngningen? Om du inte kan detta så kan du inget. Inget är värt något om det inte börjar här, det har vi gått igenom.